en tanke
Jag har suttit och funderat på det här fenomenet äktenskap.
Många gånger har jag ändrat uppfattning om det, först tyckte jag det var löjligt av någon anledning, sedan tyckte jag det var en bra idé, man behöver inte göra det kyrkligt utan hur man vill nu för tiden, och har man problem i ett äktenskap så tänker man två gånger innan man bryter upp, för det är lättare att bara ge upp och gå ifrån varandra om man inte är gifta...
Men så har jag nog tänkt om igen, det kanske just är det som är bra, att man kan ta sitt pick och pack på en gång och bara dra, inga juridiska problem, ingen väntan på att man äntligen ska få papper om att man är singel igen...
Vad har då fått mig att ändra mig, jo människor i största allmänhet.. Jag har svårt att lita på folk, och i många fall har de inte gett mig någon anledning att lita på dem heller.. Så varför ska jag då riskera att gifta mig med någon som jag inte kommer att våga lita på, och sedan bli besviken när det kommer fram att jag inte kunnat lita på denne från första början.. Dessuton har flera av de killar jag haft tvärändrat sig om det, första tiden tyckte de att vi skulle gifta oss och allt var bra, sen efter ett tag ändrade de sig och skyllde på att de aldrig någonsin vill gifta sig.. dubbelmoral, säg inte saker som ni inte menar tycker jag iaf...
Någon dag kanske jag kommer ändra mig igen, men just nu känns det inte som det..
Förlovning är något jag också tänkt på, folk gör det på rullande band nu för tiden utan att ens tänka på om det är just den de vill leva med. Visst så är det väl även en kul grej, ibland har även jag suttit o önskat att en kille skulle "fria" till mig, men jag tycker inte man ska göra det efter att bara ha känt varandra någon månad, utan man borde nog varit tillsammans några år, kanske till och med kanske bo med varandra innan man bestämmer sig, det kanske känns rätt i början men sedan kanske man ändrar sig.
Menmen det är bara en tanke jag har, jag är ändå alldeles för ung för att ens tänka på nåt sånt, anser jag och vem vet nån dag kanske....
Många gånger har jag ändrat uppfattning om det, först tyckte jag det var löjligt av någon anledning, sedan tyckte jag det var en bra idé, man behöver inte göra det kyrkligt utan hur man vill nu för tiden, och har man problem i ett äktenskap så tänker man två gånger innan man bryter upp, för det är lättare att bara ge upp och gå ifrån varandra om man inte är gifta...
Men så har jag nog tänkt om igen, det kanske just är det som är bra, att man kan ta sitt pick och pack på en gång och bara dra, inga juridiska problem, ingen väntan på att man äntligen ska få papper om att man är singel igen...
Vad har då fått mig att ändra mig, jo människor i största allmänhet.. Jag har svårt att lita på folk, och i många fall har de inte gett mig någon anledning att lita på dem heller.. Så varför ska jag då riskera att gifta mig med någon som jag inte kommer att våga lita på, och sedan bli besviken när det kommer fram att jag inte kunnat lita på denne från första början.. Dessuton har flera av de killar jag haft tvärändrat sig om det, första tiden tyckte de att vi skulle gifta oss och allt var bra, sen efter ett tag ändrade de sig och skyllde på att de aldrig någonsin vill gifta sig.. dubbelmoral, säg inte saker som ni inte menar tycker jag iaf...
Någon dag kanske jag kommer ändra mig igen, men just nu känns det inte som det..
Förlovning är något jag också tänkt på, folk gör det på rullande band nu för tiden utan att ens tänka på om det är just den de vill leva med. Visst så är det väl även en kul grej, ibland har även jag suttit o önskat att en kille skulle "fria" till mig, men jag tycker inte man ska göra det efter att bara ha känt varandra någon månad, utan man borde nog varit tillsammans några år, kanske till och med kanske bo med varandra innan man bestämmer sig, det kanske känns rätt i början men sedan kanske man ändrar sig.
Menmen det är bara en tanke jag har, jag är ändå alldeles för ung för att ens tänka på nåt sånt, anser jag och vem vet nån dag kanske....
Kommentarer
Trackback
