Än en gång...

Än en gång känner jag mig sådär otroligt besviken.... jag fattar inte varför bara, är du tvungen att hålla på som du gör? Du har inte heller fattat att jag vet, konstigt eftersom jag ville prata om det med dig. Du fattar inte heller att jag känner mig så otroligt onödig och oduglig... Men det kanske är så livet och vänskapen och all annan skit är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0